principer

Jag har varit så in i helvete kass på att uppdatera. Det hänger så klart ihop med att jag varit så in i helvete kass på allt annat. Semestern med N var helt underbar, något jag kommer minnas länge. Tyvärr känns det som de extra kilon jag lade på mig (gooood mat och alkohol i stort sett varje dag i två veckor...) också kommer stanna hos mig länge. Det har inte gått bra alls efteråt heller.. Det är som om jag vande mig med allt det där goda på semestern och nu bara fortsätter det.. Känner mig låg överhuvudtaget.. Maten går åt helvete, jag blir bara större och större. Jag får inte träna, fast varenda liten cell i min kropp skriker efter att snöra på mig skorna och bolla lite. Distansförhållandet med N har börjat om igen, efter en underbar sommar tillsammans. Skolan har satt igång, och med den också prestationsångesten. Känns jobbigt just nu. Jag vet inte var jag ska börja.. Var hemma från skolan idag, dels för att N var här men också för att jag kände mig så himla opeppad. Det har jag gjort hela helgen, vilket känns otroligt tråkigt.. När N är här vill jag ju bara vara mitt glada jag och bara njuta. Nu funderar jag på att vara hemma i morgon också. Helt onödigt egentligen, men jag VILL verkligen inte gå dit. Jag undrar vad fan jag gör här egentligen.. Varför kunde jag inte bara stanna i min hemstad och göra nåt normalt som alla andra? varför var jag tvungen att vara annorlunda? Jag flyttade egentligen inte hit för att jag ville göra det här, mest för att komma iväg hemifrån. Och ärligt talat så vet jag itne om det var rätt. Men nu har jag klarat ett år här. Jag ger inte upp nu. Jag skulle aldrig erkänna att jag inte trivs, inte ens för mig själv. Det är ett misslyckande. Nej, bara att bita ihop. Älsklingen pratar om att sluta sitt nuvarande jobb för att söka jobb här och flytta hit. Vad underbart det skulle vara. Men han är en sån trygghetsmänniska.. Jag vet inte om han skulle trivas med att flytta ifrån allt han har byggt upp hemma.