Låg
det verkar fan inte vara meningen att jag ska lyckas... Precis när jag kände att jag hade flytet åkte jag på fetaste urinvägsinfektionen och låg hemma några dagar - ätandes. Men jag har ingen annan än mig själv att skylla. Har iofs inte gått upp jättemycket men ändå.. tänk vad jag kunde gått ner i stället! Litar inte riktigt på vågen just nu, jag har mens och är svälld och plufsig så det är svårt att avgöra vilka siffror som är jag och vilka mensen ger.
I alla fall så har jag hittat mina kromtabletter, de låg och gömde sig hemma hos mamma och pappa. De ska knapras på hejvilt nu - jag är så förbannat trött på mitt enorma sockerbehov.
I morgon ska jag träffa min underbara vän M. Jag är nervös och lite illa till mods. Jag har inte träffat henne eller pratat ordentligt med henne på sjukt länge och det känns förjävligt. Hon är anorektiker och vi har levt väldigt tätt inpå varandra från allra första början av sjukdomen tills jag flyttade för ett år sedan. Hon tog otroligt mycket energi från mig men man vill ju bara ta hand om henne, laga henne! Tog mig väldigt lång tid att inse att det inte går. Jag kan ärligt säga att det är åren med henne som har lett till att jag tänker som jag gör om min vikt nu. Jag oroar mig för att att träffa henne. Jag vet inte i vilket skick hon är alls. Och jag vet inte vilka bomber hon kommer släppa.. Jag vill så gärna se att hon mår bra, men någonstans vet jag att det inte kommer vara så. Jag vet att jag kommer bli chockad och ledsen av att se hur tunn och sliten hon ser ut, det blir jag alltid. Och det är så konstigt. Jag har ändrat mina ideal så sjukt mycket på grund av henne. Jag tycker tunna, riktigt smala tjejer är vackra - men inte hon. Det är som att det kommer för nära. Jag vet vad det innebär att vara så smal för henne. Jag vet vad det gör med henne och alla runt omkring. Jag vet att det är en hatkärlek. Och det gör så ont att se henne sådan. Jag vill bara krama henne och göra allting bra. Men det går inte.
I alla fall så har jag hittat mina kromtabletter, de låg och gömde sig hemma hos mamma och pappa. De ska knapras på hejvilt nu - jag är så förbannat trött på mitt enorma sockerbehov.
I morgon ska jag träffa min underbara vän M. Jag är nervös och lite illa till mods. Jag har inte träffat henne eller pratat ordentligt med henne på sjukt länge och det känns förjävligt. Hon är anorektiker och vi har levt väldigt tätt inpå varandra från allra första början av sjukdomen tills jag flyttade för ett år sedan. Hon tog otroligt mycket energi från mig men man vill ju bara ta hand om henne, laga henne! Tog mig väldigt lång tid att inse att det inte går. Jag kan ärligt säga att det är åren med henne som har lett till att jag tänker som jag gör om min vikt nu. Jag oroar mig för att att träffa henne. Jag vet inte i vilket skick hon är alls. Och jag vet inte vilka bomber hon kommer släppa.. Jag vill så gärna se att hon mår bra, men någonstans vet jag att det inte kommer vara så. Jag vet att jag kommer bli chockad och ledsen av att se hur tunn och sliten hon ser ut, det blir jag alltid. Och det är så konstigt. Jag har ändrat mina ideal så sjukt mycket på grund av henne. Jag tycker tunna, riktigt smala tjejer är vackra - men inte hon. Det är som att det kommer för nära. Jag vet vad det innebär att vara så smal för henne. Jag vet vad det gör med henne och alla runt omkring. Jag vet att det är en hatkärlek. Och det gör så ont att se henne sådan. Jag vill bara krama henne och göra allting bra. Men det går inte.
blåjeans
Nu är jag hemma efter en lång skoldag. Jag var lite orolig för idag. Jag har ju levt på nästan ingenting i helgen, och jag visste inte hur det skulle bli idag med skollunch och sånt.. Kände att jag ville äta frukost, att jag behövde det, så det gjorde jag. Det blev en macka, lite yoghurt och c-vitamin. Jag brukar i vanliga fall äta mer - och ändå vara hungrig igen vid 11, 11.30. Men idag var jag inte ens hungrig när vi fick lunch 12.30! Åt i vilket fall som helst en falukorvskiva och sallad. Och det första jag gjorde när jag kom hem var att väga mig, haha. I går morse vägde jag 60.3 , senare på dagen 60.1 och i morse 60.3. Det går neråt i alla fall.. Helgen gjorde mycket. Men nu kommer det jobbiga med att hålla det här i veckan. Men jag ska klara det! Jag visste ju att jag skulle väga mer idag eftersom jag ätit mycket mer idag än jag har i helgen, och det gjorde jag också. 60.7 var domen nu efter skolan - men det gör ju inget. Jag är nöjd ändå.
Det jävliga är att jag antagligen inte hinner träna idag.. Har en uppsats att skriva klart och det kommer ta åtminstone ett par timmar.. Ska skynda mig allt jag kan för jag vill vill vill träna bort allt jag ätit idag!
Nu ska jag sätta fart. Middagen idag (om det blir någon sådan?) blir stekta morötter med vitlök. Min nya favorit!
Det jävliga är att jag antagligen inte hinner träna idag.. Har en uppsats att skriva klart och det kommer ta åtminstone ett par timmar.. Ska skynda mig allt jag kan för jag vill vill vill träna bort allt jag ätit idag!
Nu ska jag sätta fart. Middagen idag (om det blir någon sådan?) blir stekta morötter med vitlök. Min nya favorit!
knock 'em down
Jaha.. Var ska jag börja?
Igår var min älskade N här, bara över dagen dock. Fy fan vad tungt det var när han åkte... Köpte en våg i veckan och blev nästan panikslagen när jag läste siffrorna. Det var som att jag inte har förstått förrän nu. Jag fick årets skolfoto igår också och när vi tittade på dem kommenterade N att jag blivit "fylligare". Jag blev så ledsen. Har suttit och stirrat på dem hur länge som helst nu och det är sjukt att jag inte kunnat se hur tjock jag har blivit. Vi jämförde med förra årets kort och.. fy fan. Det skiljer minst 5 kg. Och alla de kilona ser ut att ha hamnat i mitt ansikte, ser ut som en hamster. I och för sig sa N också att han tyckte jag var finare nu än då men nej. Jag kan inte förstå det. Nu har jag bestämt mig. Jag ska ner. Ner, ner, NER. Var jättepeppad i morse, surfade runt och läste massa tips på bloggar och annat. Jag började också fylla en tom bok med bilder på tjejer som ser ut som jag vill se ut, och mina mål och sånt. Bestämde mig för att leva på så lite som möjligt idag - och det har gått bra! Tre liter vatten och en morot har jag fått i mig. Jag gjorde ett schema för idag; tvätta, plugga, städa och spinning. Jag var så himla taggad på att äta minimalt och träna ordentligt. Tills alldeles nyss. Hade bytt om och sprang ut till cykeln för att åka till gymmet (sen så klart) och hittar inte cykeln. FAN. Fick ju skjuts från skolan igår så cykeln är kvar där, vilket jag helt hade glömt bort. Så ingen spinning för mig, och varning från gymmet.. kul. Det där var enda passet och de stänger om en timme. Så nu vet jag inte vad jag ska göra. Måste ju hämta cykeln i alla fall, så jag tänkte gå in till skolan (3,5 km) och hämta hem den så fort det har slutat spöregna.
Jag är verkligen förvånad över hur bra det har gått att inte äta nåt riktigt idag! Känns så himla bra!
